Stipendiater 2019
 
Nya stipendiater 11 mars 2019. Nedre raden från vänster: Felix Tellander, Therese de Neergaard, Danielius Korsakas, Frans Westerlund, Joakim Svensson, Linn Englund Holm, Jonatan Persson. Övre raden från vänster: Elisabeth Leyser, Theodor Uggla, Zaza Gagua, Kristina Winiarski, Amalie Stalheim. 

Hur det började  

av Stig Ramel, styrelseledamot 1981-2006
 
När Anders Andersson var 25 år fick han chansen. Kjell Beijer sände honom till Hamburg för att arbeta på Kol och Koks helägda dotterbolag i Tyskland. Han avbröt sina studier på Handelshögskolan för att syssla med affärer. Det var det som skulle bli hans liv. Kjell Beijer upptäckte att den unge pojken, som ibland om somrarna hade jobbat i jordbruket på den Beijerska gården Säby, där morbrodern Gustav Frycklund var förvaltare, hade affärssinne och talang utöver det vanliga. Att sedan återvända till Handels var föga lockande, när han nu fått luft under vingarna. Snart blev han Kjell Beijers närmaste man. Han återtog också namnet Wall, som en gång varit hans farfars.
 
Sveriges yngste börs-VD
Den första stora affären kom 1966. Anders fick styrelsens uppdrag att sälja företagets största tillgång, tankanläggningarna i Stockholms Frihamn. Det gällde att få in 7 miljoner kronor för att reda ut en krissituation som hade uppstått. Anders fick fullmakt av styrelsen att göra upp med den tilltänkta köparen Mobil Oil på nivån 10 miljoner kronor. När förhandlingarna var avslutade var köpesumman 25 miljoner kronor. Kol och Koks hade bytt namn till Beijerinvest. Anders var 33 år och Sveriges yngste börsnoterade VD. När han 1981 fyllde 50 år och alla de företag där han varit aktiv ville hylla honom på högtidsdagen, var det naturligt för honom att önska pengar till en fond som skulle finansiera stipendier till unga människor, som genom ett rejält stipendium skulle få chansen som han själv en gång fick den.
 
Lantbrukarsonen från Giresta
Men chansen kom inte till Anders dinglande från en blå himmel att plockas med utsträckta händer. Bakom låg hårt arbete, sorger, svårigheter, som bara kunde övervinnas med en okuvlig optimism och en livsglädje, som bröt igenom alla hinder. Anders föddes den 10 mars 1931 i Giresta by utanför Uppsala. Pappan Algot Andersson arrenderade en liten gård på 25 hektar belägen vid Giresta kyrka. Det var 30-tal, jordbrukskris och hårda tider för en småbrukarfamilj med 13 kor och två hästar. Anders fick tidigt börja arbeta i ladugård och på fälten. I byskolan visade han talanger, som väckte prästen Erik Magnussons intresse. När Anders var 11 år fick han chansen att börja skolan i sta'n. Att han blev antagen i realskolan var en otrolig händelse i den lilla byn. Pappa Algot fick nyheten där han stod på gödselhögen utanför ladugården. Ett stolt ögonblick för far och son. Ett litet steg idag, men då enormt. Med hjälp av stipendier fick Anders chansen att få den utbildning, som skulle föra honom vidare i livet, till studentexamen och sedan till Handelshögskolan. Men det var hårda år däremellan. Arrendet sades upp 1947 och fadern dog kort därefter. Den okuvliga Mamma Elin försörjde sina barn med nattvak på sjukhus och syarbeten.
 
Kaninförsäljare på Fyris torg
Men det hade inte gått om inte Anders själv varit full av idéer hur man skulle kunna tjäna litet extra. Han skrev notiser för Enköpings-Posten som lokal korrespondent. När han tidigt på morgnarna for in till skolan i Uppsala, hade han med sig bud och uppdrag för bönderna i trakten. Det var apoteket och systemet och mycket annat som skulle besökas och varor sedan levereras på kvällen där hemma. Han jobbade på tegelbruken på somrarna och sålde kaniner, kycklingar och grönsaker på Fyristorget. Mot slutet av Uppsalaåren - han tog studenten 1952 - blev det större affärer. Som delägare i Folke Gustafsons Fastighetsbyrå mäklade han en av de stora affärerna i sta'n - hela kvarteret mitt emot Centralstationen. Det gav en provision på 7.000 kronor - en enorm summa som hjälpte Mamma Elin och finansierade studierna vid Handelshögskolan. Anders växte upp i 30-talets fattig-Sverige, som på många sätt låg nära den värld som hans farfarsfar och namne Karl Anders Wall mötte, när han föddes borta vid gränsen till Västmanland. Han blev soldat med hemman i Wappeby.
 
Fick chansen och tog den
Anders fick chansen och utnyttjade den. Men det hade inte gått utan några närstående människor, som stödde och uppmuntrade. Främst Mamma Elin, prästen Erik Magnusson och sedan Kjell Beijer. Utan dem hade chansen aldrig kommit, men när den väl kom, tog han den i flykten och blev Anders Wall, den generöse hjälparen med Wall-stipendierna. Stafetten går vidare.
 
Stiftelsernas syfte

"Stiftelsens huvudsakliga ändamål är att främja svenskt näringsliv, främst inom områdena handel, industri och jordbruk, men även att främja miljövård och kultur samt vetenskaplig forskning såväl på dessa som på andra områden. Särskilt avses att främja och uppmuntra insatser gjorda i en anda av entreprenörskap och kreativt tänkande."
Utöver ovanstående uppstår ibland behov att stödja olika behjärtansvärda ändamål. Som exempel kan nämnas att stiftelserna bidragit till Stiftelsen Livslusts förvärv av en lantgård i Lettland för att utbilda unga estniska lantbrukare, och till Sveriges Ambassad vid Den Heliga Stolen för uppförande av en staty av den Heliga Birgitta att placeras vid en av portarna till Sankt Peterskyrkan i Rom. Stiftelserna har också lämnat anslag till Storkyrkan för forskning om kyrkomusikens utveckling. Stiftelsernas stipendieverksamhet inskränker sig inte till att enbart utdela stipendier. Stiftelsernas stipendiater – de s.k. wallumnerna – utgör ett viktigt nätverk som håller kontakt och hjälper varandra med affärskontakter, rekrytering och andra både affärsmässiga och sociala ändamål.
 
Stipendieutdelningen äger rum på Anders Walls födelsedag den 10 mars varje år och föregås av ett Wallumni-program som ofta består av en debatt kring ett aktuellt ämne under ledning av kvalificerade föreläsare från näringslivet och den akademiska världen. Programmet avslutas med gemensam lunch där Wallumnerna redogör för vad som hänt sen sist och sina framtidsplaner. Programmet kan också genomföras i form av ett företagsbesök med ingående intervjuer med företagsledningen. Själva stipendieutdelningen ägde under många år rum på Kungl. Vetenskapsakademien i Beijersalen. Då denna blev för trång flyttades utdelningen till Kungl. Musikaliska Akademien som bland annat tillhandahåller faciliteter för musikaliska framträdanden som utgör populära avbrott i själva stipendieutdelningen. Viktiga inslag i stipendieutdelningen är stipendiaternas presentationer av sig själva, sin verksamhet och sina framtidsplaner. Dessa ger åhörarna möjlighet att lära känna stipendiaterna.
 
I samband med Anders Walls 50-årsdag 1981 tog ett antal framträdande personer inom svenskt närings- och kulturliv initiativet till en insamling för att främja sådana ändamål som ligger Anders Wall nära. Man avsåg särskilt att stödja insatser gjorda av unga människor i en anda av entreprenörskap och kreativt tänkande. Året därpå bildades en renodlad utbildnings- och forskningsstiftelse. Dessa båda stiftelser fick namnen Anders Walls Stiftelse respektive Anders Walls Vetenskapliga Stiftelse och står under Länsstyrelsens tillsyn. Stiftelsernas grundkapital uppgick från början till knappt 7 miljoner kronor.
 
Stiftelserna delar varje år ut mer än tio stipendier vars storlek i storleksordningen 75.000-150.000 kronor vardera. Under de trettio år som stiftelserna verkat har stipendier och bidrag på drygt 40 Mkr delats ut till 290 stipendiater. Stiftelsernas egna kapital till marknadsvärde uppgår idag till cirka 50 Mkr.  
 
Stipendierna utdelas med något enstaka undantag, såsom landsbygdsstipendierna som utdelas på Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens högtidsdag, vid en ceremoni i Kungliga Musikaliska Akademien under mars månad varje år.

Mitt sätt att visa tacksamhet

Jag hade inte blivit den jag är idag om jag inte hade haft människor som stöttat och uppmuntrat mig i min ungdom. Jag föddes i en enkel lantbrukarfamilj i lilla Giresta i Uppland. Att studera vidare efter folkskolan var närmast otänkbart i min barndomsmiljö. Men när jag började i småskolan upptäckte skolläraren och prästen att jag hade läshuvud och med deras hjälp ansökte vi om att jag skulle få läsa vidare på läroverket i Uppsala. Jag glömmer aldrig den där maj-dagen 1942 när brevet anlände. Jag var antagen! Terminsavgifterna skulle bekostas genom ett stipendium.
 
Jag vet av egen erfarenhet hur viktigt det är med uppmuntran. Därför kan jag inte tänka mig något bättre sätt att fira min födelsedag än att dela ut stipendier till unga talanger i början av sin karriär. Vi kommer alla att ha glädje av att de lyckas. Det är också ett sätt för mig att hedra de människor som trodde på mig och som gav mig chansen när jag var ung.
 
Anders Wall